Franska knutar...

blir det idag.
Jag tränar träget på de franska knutarna och svär en del när ingen hör på...
Jag är inte skapt för franska knutar - så är det bara!
Men jag gillar att ha dom med i mina broderier så jag får nog fortsätta med min egenhändiga variant. Det ser ju ut som franska knutar i alla fall. Ungefär så sa min lärare i textilslöjd en gång på sjuttiotalet. Jag som hade varit "befriad" från stickning i slöjden genom alla år (ansågs nog som ej bildningsbar där, en lärare fick ett allvarligt astmaanfall under det att hon skulle lära mig, efter det blev jag befriad). Men i nian satt jag och knåpade på egen hand och ropade på fröken - Titta, jag kan sticka, sa jag.  - Näe, det där är inte stickat så hon, men det ser stickat ut!
Ja, jag har ju fortsatt med min variant och det har gått bra så jag tror jag håller fast vid mina franska knutar också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0